Naturvinet får egen klassificering - Vin Méthode Nature

Det var förstås bara en tidsfråga. Nu har de omdebatterade naturvinerna äntligen fått en egen klassificering i Frankrike - Vin Méthode Nature. Men vem kommer att omfamna den och vad får den för betydelse för naturvinsrörelsen?
"Den största risken är att den öppnar upp för massproducerade naturvin som har väldigt lite med rörelsens själva ursprung att göra. En tydlig trend under de senaste åren har varit att just de stora "märkena" eller "brands" och vinproducenterna har börjat göra "naturliga viner" inte för att de gillar filosofin utan ser en nisch i en marknad som de tidigare stått utanför." 

Så har vinvärldens mest omdebatterade rörelse fått en egen klassificering med Vin Méthode Nature. För många är det ett efterlängtat steg men det lär knappast få allmänt godkännande av rörelsen. Winefinders Magnus Ericsson funderar kring klassificeringen. 

En av de hårdaste kritikerna av naturvinsrörelsen, den löst sammanfogade grupp av vinmakare som gör viner med så liten intervention som möjligt, är att det saknats en klassificering eller certifiering av vad som får kallas för vin nature, vin naturel, natural wine eller naturvin på ren svenska. En sådan finns för ekologiska och biodynamiska viner - men när det gäller vin nature så har konsumenterna varit mer eller mindre utelämnade åt vinmakarnas och importörernas försäkringar om att deras viner görs helt utan tillsatser eller andra brutala ingrepp (filtreringar, pastöriseringar, ekchips etc). Så har kritiken gått. 

Detta är sällan något som oroat naturvinsrörelsen självt (läs mer här!) som väl närmast kan beskrivas som vinvärldens undergroundrörelse. Det finns redan en mängd olika organisationer och sammanslutningar som har satt upp sina egna regler för medlemmarna (S.A.I.N.S, Association de Vins Naturel och Biodyvin är några av de viktigaste). Men i takt med att rörelsen vuxit och att den gått från underground mot mainstream (kritikerna av naturvin brukar ju hävda att det är en marginell företeelse som ingen bryr sig om för att i nästa andetag svära över att de numera bara kan få naturviner på världens bästa restauranger och vinbarer) så har det blivit allt viktigare med en officiell klassificering. Och nu har en sådan kommit. 

Franskt försök - Vin Méhtode Nature

Det var i början av året som Frankrike införde ett försök (en treårig prövoperiod) med en laglig definition och klassificering - "Vin Méthode Nature" (EU godkänner inte begreppet "naturligt vin" om jag är rätt informerad). Försöket görs med godkännande av bl a INAO (dvs den organisation som kontrollerar de franska appellationerna) och leds av Jacques Carroget (Muscadet) och Sébastien David (St-Nicolas-de Bourgueil) som båda som producerar naturliga viner i Loire. Bakom sig har de också en organisation - Syndicat de défense du vin nature - som nu tagit fram en regelsamling.

Vad säger reglerna

Reglerna går ut på att druvorna (som kan vara från vingårdar som klassats som AOC, IGP eller Vin France) ska komma från en certifierad ekologisk odling, vara handskördade och att vinet ska vara jäst med den ursprungliga ambienta jästen och göras helt utan tillsatser. Dessutom föreskriver reglerna att vinet ska vara gjort utan invasiva tekniska ingrepp såsom filtrering, snabbpasteurisering eller omvänd osmos (reverse osmosis). Det slutgiltiga vinet får innehålla upp till 30 mg/l med svaveldioxid (SO2)/sulfiter men det är inte tillåtet att använda svavelbaserade ämnen innan eller under själva framställningen av vinet. 30 mg/l är ett ganska strikt krav - RAW Wine Fair (en av naturvinsrörelsens viktigaste vinmässor) tillåter t ex 70 mg/l för deltagande viner.

Två olika etiketter

Det finns två olika etiketter beroende på om vinet fått en tillsats av SO2 vid buteljeringen eller inte. Viner som har fått en tillsats av SO2 får logon Vin Méthode Nature Avec Moins de 30 mg/l de Sulfites Ajoutés. Viner utan tillsatt SO2 får Vin Méthode Nature Sans Sulfites Ajoutés.

Så vad ska vi tro då?

För många är legaliseringen ett första viktigt steg för att göra naturvinerna mer respektabla och att underlätta för vinkonsumenterna. Det innebär också en möjlighet för många vinmakare att återigen göra viner inom de klassiska appellationsbestämmelserna. Som det varit nu har en del vinmakare tvingats klassa ned sina viner till Vin de France eller till och med förstöra vin eftersom de stred eller inte levde upp till de lokala bestämmelserna. 

Samtidigt kan det bli svårt att kontrollera att ett vin de facto är gjort enligt föreskrifterna (vin innehåller ju t ex naturligt SO2 som bildas vid jäsningen). Något som bland andra Isabelle Légeron (Master of Wine och en av naturvinsrörelsens främsta förespråkare) pekade på när hon intervjuades av Wine Specator. Men det är ett problem som drabbar all certifiering (och bättre då med någon kontroll än ingen alls kunde man argumentera). 

Många vinodlare är också kritiska mot kravet på eko-certifiering. De menar att kraven som eko-certifieringen ställer är för lama och urvattnade och att det är för dyrt och omständigt att certifiera sig. De betyder nog att de flesta av de bästa och mest hyllade naturvinsproducenterna kommer förmodligen fortsätta att göra sina viner utanför klassificeringen. Många av dem är dessutom skeptiska till själva begreppet vin nature, vilket inte gör saken lättare eller mer tydlig. 

Den största förtjänsten med klassificeringen är förhoppningsvis att den kommer att få en stor betydelse för små okända odlare som har haft svårt att nå ut med sina produkter och att vinkonsumenterna de facto får en stämpel på att det de har i glaset är naturligt (en av de vanligaste frågorna på olika konsumentforum är annars om någon vet om vinet verkligen är naturligt). Den största risken är att den öppnar upp för massproducerade naturvin som har väldigt lite med rörelsens själva ursprung att göra. En tydlig trend under de senaste åren har varit att just de stora "märkena" eller brands och vinproducenterna har börjat göra "naturliga viner" inte för att de gillar filosofin utan ser en nisch i en marknad som de tidigare stått utanför. De flesta av dessa kommer förstås att fortsätta göra det mesta av sitt vin på ett sätt som strider mot hela naturvinsrörelsen anda och det hotar eller urvattnar hela rörelsen menar kritikerna

Men inte heller det är något nytt (tänk bara på alla oändliga diskussioner om musikgenrers kommersialisering). Sedan länge diskuterar vi om all Barolo Cannubi verkligen är "Cannubi" eftersom vingårdens areal enligt många utökats för mycket. Redan idag diskuterar vi huruvida Amarone-trenden förstört för de klassiska traditionella producenterna i Valpolicella. Samma sak med biodynamisk odling som också gått från småskalig produktion till stordrift hos några av de som är certifierade.

Personligen tror jag att vi inom kommer att se en liknande utveckling med liknande klassificeringar i andra länder. Men om det är bra eller dåligt är för tidigt att säga. Det återstår att se.